Språkförbistring sätter nationella ramar för teatern

Till skillnad från många andra kulturformer är teatern relativt bunden till en publik som förstår språket. Men frilansregissören Staffan Valdemar Holm och andra teaterarbetare som jobbar bakom scenen är fria att röra sig över gränserna. Under sin karriär har han arbetat som teaterchef och frilans i både Danmark och Sverige, och har bland annat noterat skillnaderna mellan hur coronapandemin hanterats inom svensk och dansk teater.

– Till 90 procent arbetar teatrarna på samma sätt över världen, men de återstående tio procenten kan vara väldigt olika. Man har en text, man ska förstå texten tillsammans med skådespelarna och komma fram till hur man vill berätta detta. Där kan processerna likna varandra, men så finns det delar där det inte alls är likt, säger Staffan Valdemar Holm.

Han började sin bana inom teatern med att utbilda sig i Köpenhamn. Ganska naturligt, menar Staffan Valdemar Holm, eftersom han är uppvuxen i Skåne och Köpenhamn kändes mer som hans huvudstad än Stockholm (och så kom han inte in på utbildningen i Stockholm – ”ett av de största misstag de gjort på den skolan”, säger han och ler). Sedan dess har han ständigt återkommit till Danmark, även om han under åren också bland annat hunnit med att vara teaterchef för nuvarande Malmö Stadsteater, Dramaten i Stockholm och Düsseldorfer Schauspielhaus i Düsseldorf.

– För mig har det varit nästan en nödvändighet att inte sitta still, säger han.

Bland de senaste uppsättningarna som Staffan Valdemar Holm arbetat med märks bland annat två i Köpenhamn: Faust på Teater Republique, som spelades under hösten 2020, och Farlige forbindelser på Det Kongelige Teater, som skjutits fram på grund av coronapandemin. Operan Aggripina skulle ha spelats på Drottningsholms slottsteater i Stockholm redan 2020, men fick nu i stället premiär i augusti i år.

– Oftast har man flera processer igång samtidigt, i olika utvecklingsstadier, med ytterligare förstärkning nu under coronapandemin. Vissa planeringar håller fram till en icke-premiär, men sedan hamnar de i frysfacket för att tinas upp och göras färdiga när det kan bli riktig teater igen. Jag vill inte streama, det är alla trötta på nu, säger han, ironiskt nog på länk från våningen i Köpenhamn.

Föredrar Danmarks coronastrategi för teater och vardag

Staffan Valdemar Holm har en del att säga om skillnaden mellan coronastrategierna i Danmark och Sverige och inte minst hur de påverkat teatrarna.

– Jag arbetade på Det Kongelige med en uppsättning som nu är i frysboxen. Teaterns samtliga personal gick och testade sig hela tiden, ombesörjt av arbetsgivaren. Från regissör ner till balettbarnen. Du löser så att säga situationen för teatern, säger han och fortsätter:

– Dessutom löste man nu det problem som tyckts vara oöverstigligt i Sverige, nämligen att bestämma hur många som får vara sittande i en teatersalong eller ett spelställe. Det har man ju formler för i Danmark, för hur många kubikmeter en människa upptar. Tidigt fick Teater Republique ta in 340 personer i publiken, med en stol emellan. I Sverige har man diskuterat i ett år att man inte gör skillnad på en källarteater och Friends Arena. Det är viktigt att samhället kan serva samhällslivet med detta, säger han.

Parallellt med dessa skillnader har han tyckt att det känts märkligt att förhålla sig till de lösare svenska rekommendationerna på andra områden, när han varit på plats i Sverige.

– Alla i Köpenhamn har gått med munskydd när de handlat. Så åker man iväg till Stockholm och går på Ica och har sina egna vanor med sig. Men då står folk där och andas över mina grönsaker, säger han.

Under hösten 2020 satte Staffan Valdemar Holm upp Faust på Teater Republique i Köpenhamn. Foto: Karoline Lieberkind

”Danskt teaterliv är sorgligt underfinansierat”

För Staffan Valdemar Holm är det sedan ett decennium tillbaka Köpenhamn som är hemma. Han beskriver en stad som är laid-back, politiskt klart vänsterinriktad och där även multimiljonärer väljer att ta sig fram på cykel.

– Det här är min stad. Jag är inte dansk, men jag är fan i mig köpenhamnare.

På många sätt är han positiv till Danmark, även när det handlar om teatervärlden som han ser som mer dynamisk än den svenska. Men på en punkt är han kritisk och det handlar om den offentliga finansieringen av teatrar.

– Danskt teaterliv är sorgligt underfinansierat. Det är lite konstigt eftersom pengarna faktiskt finns. Dramaten är till exempel en mycket större teater än det Kongelige när det gäller den taldramatiska delen.

Operahuset borde inte alls ha byggts, menar Staffan Valdemar Holm, eftersom det inte finns tillräckligt med pengar för att fylla huset med högkvalitativ operakonst.

– Det är ju närmast bedrövligt att Danmarks nationalscen är beroende av uthyrningar och konferenser. Det blir ju löjligt att den föreställning de visar mest, den verkar heta ”Rundvisning”. Det handlar om att visa de underbara husen. Det är helt fel, det är inte så det ska vara. Om man bara lade 150 miljoner extra på teatern i den samlade stadsbudgeten så skulle allt vara frid och fröjd, säger han.

Staffan Valdemar Holm anser också att det är problematiskt att flera av de stora kulturinstitutionerna i Köpenhamn, som Det Kongelige Kapel, Operan och Det Kongelige Teater rent administrativt lyder under samma organisation.

– Det där var en väldigt dålig idé från början, så det borde man ha ändrat för länge sedan, allra senast när de nya husen var klara. Publiken tänker ju inte organisation utan i geografi och hus, säger han.

Även på kommunal nivå är finansieringen av teater alldeles för låg i Danmark, menar Staffan Valdemar Holm.

– Det är skillnad på ländernas storlek. Men det är inte skillnad på städernas storlek, säger han.

Framgångsrika utbildningar

Som många andra kulturpersonligheter med erfarenhet av att jobba i både Danmark och Sverige lyfter Staffan Valdemar Holm dock fram betydelsen av finansieringen av kultur och forskning från privata stiftelser och fonder i Danmark. Att en privatperson skulle skänka ett operahus är något man i Sverige inte ens skulle kunna föreställa sig, menar han, men i Danmark har det redan hänt.

– Inom kulturområdet, särskilt när det gäller konstområdet, kan fonderna ofta ligga mer i framkant än de statliga institutionerna. De är mer dristiga i sina val än Statens Kunstfond, kan vara beredda att ta större risker och det är lite intressant. Det betyder ju att det finns en annan diversitet i Danmark, säger han.

Och det finns även andra områden där han menar att Danmark är mer framstående än Sverige.

– Talar man om de konstnärliga utbildningarna har ju de danska skolorna på teaterområdet varit fruktansvärt framgångsrika, och det kan man inte säga om skolorna i Stockholm. Regiutbildningen där har inte haft någon stor talang på 50 år. I Danmark skulle jag säga att 90 procent av de som arbetar i teaterlivet rekryteras från skolan. Och vi vet ju alla hur bra det gått för dansk film de senaste 30 åren. Det har också med den här utbildningen att göra.

Det är också något som fått många svenskar att söka sig till danska teater- och filmutbildningar, påpekar han.

Språket försvårar för skådespelare att arbeta över gränsen, men för många andra yrkesgrupper inom teatern är det betydligt enklare, menar regissören Staffan Valdemar Holm. Foto: News Øresund – Johan Wessman

Regissörer mer rörliga än skådespelare

Utöver sina jobb i Danmark och Sverige har alltså Staffan Valdemar Holm också arbetat en period som teaterchef i Tyskland, som han beskriver som teaterns supermakt.

–  Det finns 180 offentligt understödda institutionsteatrar i Tyskland och det är klart att talangen och begåvningen söker sig dit. Så tysk teater är inte bara tysk teater. Eftersom pengarna för att producera finns där finns där också de begåvade regissörerna från USA, Kanada, Australien och andra länder som har motsvarande slags teatertradition. Hela gänget är i Tyskland. Skulle du fråga svenska teaterarbetare vad de är inspirerade av skulle de säga Tyskland och detsamma skulle de danska säga, säger han.

Men den typen av internationell rörlighet som han kunnat ägna sig åt är inte alla förunnat, menar han. Medan operan visserligen är oerhört internationell till sin karaktär är teatern desto mer nationell, beroende på språket. Åtminstone för dem som står på scen.

– Jag vet ju vissa danska skådespelare som varit i Sverige, eller svenskar som varit Danmark, men de är inte så många på grund av detta. De kan alltid samsas om det är någon tv-serie, som Bron, det är ju delvis för att man då samproducerar mellan länderna. Då kan du alltid få lite hjälp av undertexter och sådär, säger han och påpekar att det är ofantligt mycket enklare att vara en internationell som regissör.

När det ändå funkar för skådespelare som trotsar nations- och språkgränserna tycker Staffan Valdemar Holm att det är ”jävligt häftigt”.

– När jag var chef i Düsseldorf kom Olaf Johannessen dit som den stora stjärnan i Danmark. Han kunde tyska sådär, men spelade Peer Gynt och blev hur bra som helst – den enda utländska skådespelaren som någonsin blivit nominerad till deras stora skådespelarpris i Tyskland, som heter Faustpreis. Jag har även jobbat med Stina Ekblad i Tyskland, men även i Danmark där hon är utbildad. Hon blir en skådespelare på svenska och en annan på danska, säger han.

Liten publikström över Öresund

Men generellt sett sätter språket stopp för många möjligheter till samarbete och utbyte över gränserna, menar han. Att exempelvis blanda ensemblerna på Det Kongelige Teater och Malmö stadsteater skulle inte kunna ske mer än i något enskilt och begränsat projekt, med just detta syfte, tror Staffan Valdemar Holm.

– När man diskuterade Öresundsregionen på 90-talet trodde man väldigt mycket på att det skulle bli en ström av konstkonsumerande publik som reste över sundet. Den strömmen finns, men är väldigt liten. Jag tror huvudsakligen att de som åker över gör det för opera och de är inte många.

Däremot finns det en del gränsöverskridande kontakter och nätverk som vävs utifrån de människor som arbetar eller arbetat i båda länderna.

– Jag har också själv varit en slags bro för danskarna in i svenskt teaterliv, för jag bjöd in i Malmö och sedan i Stockholm. Vissa av de svenskar jag mött har sedan sökt sig på andra hållet. Lucas Svensson, dramatiker från Olseröd, han var med när jag jobbade på Dramaten och nu bor han fem minuter från där jag bor, vi träffas på Irma. Det är där det händer, mellan människor. Resten blir bara tomma konstruktioner, säger Staffan Valdemar Holm.

News Øresund – Anna Palmehag

Den här intervjun gjordes i samband med analysen: Dansk-svenskt kultursamarbete – en intervjurapport som publicerades av Øresundsinstituttet i juli 2021.

Fakta: Staffan Valdemar Holm

Staffan Valdemar Holm är en svensk frilansregissör med uppdrag i både Danmark och Sverige.

Tidigare har han bland annat varit för teaterchef för nuvarande Malmö Stadsteater (dåvarande Malmö Dramatiska Teater), Dramaten i Stockholm och Düsseldorfer Schauspielhaus i Düsseldorf. På 1980-talet grundade han och Bente Lykke Møller Nyt Skandinavisk Forsøgsteater i Köpenhamn.

Staffan Valdemar Holm är utbildad vid Statens Teaterskole i Köpenhamn.