Bron 25 år: ”Gör vi bra saker flyttar naturen in”

Kjell Andersson var en av flera miljökontrollanter under brobygget. För några veckor sedan dök han återigen vid bron – klicka på bilden för att se hur det ser ut under ytan idag. Film av Jan Öijeberg, Christer Wilhelmsson, Martin Flower och Kjell Andersson publicerad på Swedish Coast and Sea Center.

När man på allvar började planera Öresundsbron var det många som oroade sig över hur miljön i Öresund skulle påverkas. Sveriges miljöminister vid tillfället, Olof Johansson, avgick i protest mot bron och på båda sidor av sundet höjdes röster mot projektet. Idag har bron blivit en del av undervattenslivet i sundet. 

– Gör vi bra saker flyttar naturen in och det är Öresundsbron ett exempel på, konstaterar Michael Palmgren som var en av fler miljökontrollanter under brobygget.

Text: Emma Igelström

Michael Palmgren har ett långt engagemang för Öresund och var tidigare kritiker till brobygget. Idag är han verksamhetschef på Marint Kunskapscenter i Malmö, som han också varit med och grundat.

– Det man inte ser bryr man sig kanske inte lika mycket om. För mig fanns det en oro att man inte skulle ta havsmiljön på allvar vid brobygget, säger Michael Palmgren.

Oron delades av dykaren och forskningsingenjören Kjell Andersson, som genom sin anställning på Lunds Tekniska Högskola blev en av flera oberoende miljökontrollanter under brobygget, i en grupp där också Michael Palmgren kom att ingå.

Redan 1987 gjorde Kjell Andersson, som då dykt i Öresund i över 20 år och sett hur livet på havsbotten successivt tynat bort, en film för att visa allmänheten och politikerna hur Öresund såg ut under ytan. Dokumentären fick stort genomslag och väckte miljöintresset i Skåne. Ett år senare tågade drygt 10 000 personer i Helsingborg för ett Rent Öresund och ekot av protesterna gjorde att det var enklare att prata om miljön, menar Kjell Andersson.

Samtidigt var hans erfarenhet att nästintill ingen hänsyn togs till miljön vid stora projekt. Om bron skulle byggas ville Kjell Andersson att man skulle veta vad man gjorde.

– Jag såg det inte som en fotbollsmatch där det handlade om att vinna eller förlora. Oavsett om man skulle bygga bron eller inte ville jag att man skulle ta hänsyn till Öresund.

Hur Öresund hade mått om bron inte hade byggts går bara spekulera i. Vad som däremot står säkert är att brobygget, som hade kunnat bli en miljökatastrof, inte blev det. En viktig anledning enligt både Kjell och Michael, var att direktionen, med brons vd Sven Landelius i spetsen, faktiskt lyssnade.

– Jag tror relationen och den dialog vi hade med Sven Landelius var helt avgörande att det blev så bra som det faktiskt blev. Brons ledning lyssnade på våra farhågor och vågade göra förändringar längs vägen. Samtidigt var vi alltid där. Vi höll i utbildningarna för platschefer och vi såg hela tiden vad som hände, säger Michael Palmgren.

Att de hela tiden hade koll på vad som hände var ingen överdrift. De följde med i vad som hände ovan och under ytan. Under en dykning i början av brobygget hittade Kjell Andersson och hans kollegor byggmaterial som hade dumpats på havsbotten. Han samlade upp materialet i en påse och begav sig sedan till Sven Landelius kontor.

– Sven var inte där vid tillfället, men jag lämnade påsen på hans kontor tillsammans med en lapp att de inte får göra så. Den påsen tog Sven sedan med sig ner till nästa chef, och sen nästa och nästa. Efter det så var det kliniskt rent, berättar Kjell Andersson.

Öresundsbron är ett av de största infrastrukturprojekten i Norden och enligt Michael Palmgren även anmärkningsvärt ur ett europeiskt perspektiv.

– Vi har en tendens att bara tänka vad som gynnar oss människor. Bron är ett av få europeiska projekt i den här storleken där man faktiskt tänkt på vad som blir bäst för både människa och natur.

Även för Kjell Andersson, som arbetat med otaliga projekt under sin karriär, är bygget av Öresundsbron unikt.

– Det går inte att jämföra med någonting annat. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Och jag kommer aldrig vara med om det igen.

Idag har bron blivit en del av undervattenslivet i sundet. På bropelarna har stora revformationer vuxit fram, placeringen av tunneln har möjliggjort för musslor att fästa, och stenbumlingar vid brofästena fungerar som gömställen för fiskar och är viktiga för vegetationen under ytan.

– Gör vi bra saker flyttar naturen in – och det är Öresundsbron ett exempel på, konstaterar Michael Palmgren.

1987, när Kjell Andersson släppte sin dokumentär sa han i en intervju med Helsingborgs Dagblad att Öresund skulle vara dött om fem år om inget gjordes. Så blev det inte, och idag är Öresund är ett av de havsområden som utvecklar sig bäst i Europa, bland annat för att man inte har något trålfiske. I södra delen återfinns också stora sjögräsängar, som ger skydd och mat åt många marina arter.

Samtidigt betonar Kjell Andersson att den miljömedvetenhet han upplevde under brobygget sakta har svalnat. Miljön – och i synnerhet havet – ligger långt ner på både den politiska och mediala agendan. Om han själv hade fått bestämma skulle Sverige för länge sedan haft en vattenminister och fler resurser skulle satsas på att skydda och bevara havet.

– Det stora problemet för havet är att ingen äger det, och då är det ingen som skyddar det. Vatten är det viktigaste som finns och borde ha högst prioritet. Men inte ens i Sverige har vi en vattenminister. Vi har en finansminister, men pengar är ju ingenting om vi inte har vatten.

Firade sitt eget 25-årsjubileum under ytan – se dykfilmen här 

Det har nu gått mer än 25 år sedan Kjell Andersson deltog som miljökonsult vid bygget av Öresundsbron. Trots att tiden har gått lever intresset för havsmiljön och dykningen kvar och idag är han vice ordförande för Swedish Coast and Sea Center. För bara någon vecka sedan firade han sitt eget 25-årsjubileum – genom att åter dyka vid bron.

Tillsammans med Jan Öijeberg, Christer Wilhelmsson och Martin Flower begav sig Kjell Andersson ut för att göra nya undervattensfilmningar vid Öresundsbron. I klippet ser man hur både tunneltaket och bropelarna är täckta av musslor, och hur småfiskar simmar omkring.

– Det är otroligt att pelarna och området ovanför tunneln har utvecklats till en livsmiljö som inte bara gynnar musslor, utan hela det marina livet i Öresund, säger Kjell Andersson.

Han hoppas att en kamera kan installeras vid en av pelarna, så att även de som inte dyker ska kunna uppleva undervattensmiljön i Öresund. På så sätt kan fler se att det är fullt möjligt att bygga i havet – så länge man gör det med hänsyn till miljön.

Filmen vid Öresundsbron finns att se här.

(News Øresund)

Swedish Coast and Sea Center (SCSC) är en oberoende ideell förening som arbetar för att bevara kust- och havsområden.

Intervjun har tidigare publicerats i kortare version i Øresundsinstituttets analys Øresundsindex Utvecklingen 2000-2025.