Forskarseminarium om Öresundsregionen under 200 år – mer information över gränsen i slutet av 1800-talet

Tre frågor till Hanne Sanders, professor i historia vid Lunds universitet, som tillsammans med Henning Bro, PhD och stadsarkivarie i Frederiksbergs kommun, har tagit initiativ till ett seminarium i mars där en rad danska och svenska forskare kommer att fokusera på Öresundsregionen under 1800- och 1900-talen utifrån olika ämnesdiscipliner. Siktet är inställt på att ge ut en antologi under nästa år. Hanne Sanders studier visar att det gavs mer information över gränsen i slutet av 1800-talet än i början av 2000-talet. Mer nationellt fokus och utvecklingen mot starkare välfärdsstater har bidragit till att gränspendlarna hamnat i kläm på senare år, menar hon.

Hanne Sanders, professor i Lund, är en av initiativtagarna till ett nytt historiskt forskarseminarium om Öresundsregionen. Foto: privat

Vad innebär initiativet?

– Forskning stoppar ofta vid en gräns. Historikerna i det här projektet kommer från båda sidor sundet och har olika inriktningar, men vi utgår allihop från Öresund. I mars har vi ett första seminarium och förhoppningsvis kan vi ge ut en bok under 2023. Vi ska söka pengar och hoppas göra det till ett mer organiserat projekt. Jag tänkte arbeta lite som jag gjorde när jag startade Centrum för Danmarksstudier (nuvarande Centrum för Öresundsstudier, CORS). Det var i samband med att Öresundsbron öppnade som jag försökte hitta intresserade parter, skapa möten och sprida intresse.

– Det är ett sätt att försöka förstå vad Öresundsgränsen har betytt och en idé om att regionen finns genom det människor gör. Det som är karakteristiskt är att regionen har en inre gräns, men ingen yttre gräns. Regionen finns bara om folk använder den och det gör man på olika sätt. Jag kommer själv att skriva om de första folkhögskolorna i Skåne som har nära förbindelser med de danska – folkhögskoletanken kommer från Danmark med Grundtvig. Hur kan det användas i Sverige? Att följa Hvilan som var den första folkhögskolan i Sverige och se om de har danska lärare eller danska kontakter. Att ta något väldigt danskt och se hur det blir när det kommer till Skåne.

Du har skrivit boken ”Nyfiken på Danmark – klokare på Sverige” och även varit redaktör för en antologi om gränser i Öresundsregionen som utgavs 2007 och nu har publicerats digitalt. Där formuleras att Öresundsgränsen framstår som skarpare idag än den har gjort historiskt. På vilket sätt?

– Jag undersökte vad som skrivs om Danmark i Sydsvenskan under en vecka i oktober med flera nedslag under åren 1895–2005. Då är det väldigt tydligt när vi kommer till 2005, att det är mindre som skrivs och mer nationaliserat. Mer känsla av ”vi och dom”. Om man ser slutet av 1800-talet och mitten av 1930-talet så rör sig informationen över, man får reda på det ena och andra som händer. Det kan vara inom idrotten eller vilka böcker som har kommit och det är många annonser om att man vill anställa personal – tjänsteflickor – i Köpenhamn, sälja ”Fyenske-Mejeriköer” eller pälsar, vin och tobak. Det marknadsförs då inte som danska varor och adresserna i Köpenhamn fungerar utan ytterligare förklaring. Det är en helt annan attityd, samtidigt finns det ingen bro utan man reser med båt som tar längre tid. Det som har hänt i länderna, som gör att gränsen är svårare att passera, är att vi har blivit mer nationella. Välfärdsstaten har blivit stark och bestämmer, det ger problem som vi ser när pendlarna kommer i kläm med skatt till exempel. Men vi följer inte heller med så mycket i vad som händer i varandras kultur, vi kan mycket färre konstnärer och läser inte nyutkommen litteratur. Jag kommer från Danmark och bor i Sverige, stora delar av den värld som man har med sig är okänd. Strøget är känt och Louisiana, idag kanske många vet att statsministern heter Mette Frederiksen, men kan troligen inte så många fler ministrar. Därför är det inte bara att gränsen uppfattas som mer stängd, den är ganska mycket mer stängd. Det tycker jag att man ser när man jämför tidningarna.

Du är historiker från Köpenhamn och är professor i Lund. Vad innebär Öresundsgränsen för dig?

– I första hand betyder den att jag kan bo i Danmark och Sverige. Det är möjligt att strunta i gränsen när man bor här för det finns en bro, tåg och blir man sjuk får man vård. Det gör, för mig personligen, att jag kan bo här och ha glädje av kultur och vänner på båda sidor. Sen har det blivit ett bra undersökningsobjekt där jag har haft kunskaper som har efterfrågats. Jag jobbade med Centrum för Danmarksstudier i 10 år och utnyttjade kontakter jag hade för att skapa fler möten. Sen har det varit hårt under pandemin, också för att det har blivit så elakt på båda sidor. Det har blivit sagt mycket dåligt om varandra och det är mycket som ska ordnas upp. Dessutom har Öresundsregionen nedprioriterats. När jag började år 2000 med Centrum för Danmarksstudier var utgångspunkten i mycket de stereotyper som fanns. Sen har många jobbat med det och det var som att vi kom förbi det och var vanliga människor som lever med varandra. Men så kommer detta – hur många år kommer det att ta innan vi tagit bort misstro och försök att mäta vem som är bäst? Det kommer att ta tid. Men vi har tur som lever i den här regionen, det är ett fantastiskt privileum som fler borde upptäcka.

Seminariuet ”Øresundsregionen i det 19. og 20. århundrede” arrangeras av Metropolhistorisk Netværk och håll sen 16 mars i Frederiksberg.

(News Øresund – Jenny Andersson)