Mette Frederiksens tredje regering fortsätter utmana blockpolitiken och inspirerar Sverige

Den nya danska fyrklöverregeringen väcker starka känslor. Den blev inte blocköverskridande utan går från vänster till mitten. Åsikterna går isär om det innebär att blockpolitiken är tillbaka eller inte. I Sverige pekar flera tidningar på att Mette Frederiksens nya regering kan visa vägen inför det svenska valet i september. News Øresunds veckobrev fokuserar på den nya danska regeringen.

Text: Johan Wessman/News Øresund

Idag firar Danmark grundlovsdagen och partiledarnas tal är mer intressanta än på länge. Besvikna borgerliga partiledare frågar hur den nya fyrklöverregeringens löften ska betalas och om partierna till vänster kommer fortsätta med den restriktiva migrationspolitiken. Jublande ledare för de fyra regeringspartierna som talar om allt nytt som ska hända.

Mette Frederiksen blev valets förlorare och vinnare. Förlorare för att Socialdemokratiet den 24 mars gjorde det sämsta folketingsvalet sedan 1903 med knappt 22 procent av väljarna bakom sig. I färskt minne finns motgångarna i höstens kommunalval där Socialdemokratiet bland annat förlorade den viktiga posten som överborgmästare i Köpenhamn. Vinnare för att hon en tredje gång som statsminister kunde presentera en ny dansk regering i ett splittrat Folketing med 12 danska partier och där det största oppositionspartiet i det blå blocket, liberala Venstre, endast har drygt 10 procent av väljarna bakom sig.

Även mittenpartiet Moderaternes ledare Lars Løkke Rasmussen är både vinnare och förlorare. Som vågmästare mellan det röda och blå blocket misslyckades hans försök att skapa en blockeröverskridande mittenregering. Han kunde inte leva upp löfte om att inte samarbeta med ytterkantspartierna. Nu fortsätter han som utrikesminister i en mitten-vänsterregering med stöd från Enhedslisten på vänsterkanten. Ändå kan han se sig som vinnare genom att ha bildat en ny regering som i varje fall sträcker sig in över mitten. Även om mycket av den nya fyrklöverregeringens löften lutar i rödgrön riktning så kan han visa sina väljare att han fått igenom sänkt marginalskatt och sänkt företagsskatt.

Att det under regeringsförhandlingarna gått att kompromissa och lösa upp många röda linjer mellan de danska partierna är något som flera svenska tidningar lyft fram som ett lärorikt exempel inför höstens svenska val. Likaså har det dragits paraleller mellan danska Moderaterne och svenska Centerpartiets positionering i mitten.

Tre händelskedjor gör att Mette Frederiksen är på väg att sällas sig till gruppen med historiska danska statsministrar. Det första enkla är just att hon fortsätter som statsminister i ledningen för sin tredje regering. Det andra är hennes förmåga att hantera kriser om det så handlar om pandemi eller en amerikansk president som vill ta över Grönland – en egenskap vars baksida är att hon även av många uppfattas som maktfullkomlig. Det tredje gäller hennes förmåga att förnya dansk politik och åtminstone delvis bryta upp blockpolitiken.

Mette Frederiksen inledde sin bana som statsminister med att ensamt regera i minoritet 2019-2022 med uttalat stöd från vänster men med många uppgörelser som omfattade det blå, borgerliga, blocket. Mellan 2022 och fram till valet 2026 ledde hon i majoritet den blocköverskridande SVM-regeringen tillsammans med Lars Løkke Rasmussens mittenparti Moderaterne och liberala Venstre. Nu i veckan tillträdde hennes nya fyrklöverregering där hon i minoritet regerar tillsammans med Moderaterne, Radikale Venstre och Socialistisk Folkeparti och med stöd från vänsterpartiet Enhedslisten, gröna partiet Alternativet och de två nordatlantiska mandaten från Grönland.

De nygamla spekulationerna om att Mette Frederiksen inte kommer att stanna kvar som statsminister har satt fokus på hennes ministerrockad mellan finans- och justitieministrarna. Ska de tolkas som ett skifte i vem som är kronprins och hur länge kommer hon att sitta kvar? Notera då att ingen dansk regering sitter kvar i fyra år. Till skillnad från i Sverige finns ingen fast valdag till Folketinget. Statsministern utlyser val med några veckors förvarning och enda begränsningen är att valet måste hållas inom fyra år från det senaste.