Margot Wallström: ”Jag blir fortfarande så upprörd”

Margot Wallström intervjuas i Lund av News Øresunds reporter Emilia Söelund. Foto: News Øresund – Johan Bävman

Hon är en av Sveriges mest respekterade politiker, men valde världspolitiken framför chansen att bli landets första kvinnliga statsminister. Margot Wallström har varit EU-kommissionär och rest jorden runt som FN:s särskilda sändebud. Nu har hon återvänt hem och kan bli aktuell som minister om Socialdemokraterna vinner höstens val.

”Studiosis optimum – åt studenterna det bästa”, står det på det lilla vita visitkortet. Margot Wallström delar ut dem med en viss stolthet:
– Lunds universitet har ett så tjusigt motto. Det handlar om att förstå, förklara och faktiskt också förändra världen. Därför skaffade jag mig ett eget motto när jag började här, men jag sa att de var tvungna att fixa det på latin, förklarar hon med ett leende.
Som styrelseordförande för Lunds Universitet är Margot Wallström med och drar upp de övergripande riktlinjerna för verksamheten. Att styra utvecklingen för ett universitet med 47 000 studenter och 7 200 anställda är ingen lätt uppgift. Mottot fungerar som en påminnelse.
– Studenterna måste vara i centrum i allt vi gör. Vi måste tänka på hur vi ger dem som är en unga i dag en framtid och det bästa inom universitets ramar. Det börjar ju med dem. Om de vill komma hit och plugga, då blir vi också framgångsrika.

För Margot Wallström är den internationella universitetsmiljö hemtam. Det globala perspektivet har präglat stora delar av hennes politiska liv.
På nittiotalet lämnade hon sin ministerpost i den svenska regeringen och flyttade till Bryssel. Hon började som EU-kommissionär med ansvar för miljöfrågor och avancerade därefter till vice ordförande och José Manuel Barrossos närmaste medarbetare.
När hon nu rör sig bland universitetsbyggnaderna i Lund drar hon nyfikna blickar till sig.
Trots de många åren utomlands, eller kanske just på grund av dem, räknas Margot Wallström som en av Sveriges mest populära politiker. Hon har flera gånger erbjudits att återvända till inrikespolitiken som partiledare för Socialdemokraterna.
Med Sveriges största parti i ryggen kunde Margot Wallström ha blivit landets första kvinnliga statsminister, men hon avböjde konsekvent alla sådana förslag.
Istället tackade hon i februari 2010 ja till Ban Ki-moons erbjudande om att bli FN:s särskilda sändebud i frågor som rör sexuellt våld i konflikter. Under två års tid reste hon från land till land och träffade kvinnor som hade utsatts för våldtäkter.
– Vi började alltid vårt besök i landet med att träffa överlevare och offer. Annars säger regeringen bara att de har en jättebra våldtäktslagstiftning. Om vi har offrens historier med oss kan det snabbt motsägas, konstaterar Margot Wallström.
Att få offren att prata med de utländska FN-ambassadörerna var aldrig något problem. Margot Wallström mötte kvinnor som lyfte på klänningen och visade sina skador. I alla länder fanns det röster som ville bli hörda. Historier som behövde berättas.

Hade kvinnorna blivit lyssnade på förut?
– Nej, många säger att de inte har det.

Posten som sändebud med fokus på just sexuellt våld var ny, men enligt Margot Wallström var tiden mogen för att FN skulle ta ett sådant steg. Med Hillary Clinton som utrikesminister fick hon stort stöd av den amerikanska administrationen och även om andra länder i säkerhetsrådet var mindre entusiastiska, så accepterade de insatsen.
Efter två års arbete kan Margot Wallström konstatera att sexuellt våld förekommer i alla väpnade konflikter, även om det sker i olika stor omfattning. Hon vänder sig dock emot myten att det skulle vara oundvikligt.
– Det största problemet är att det är ostraffat. Man har praktiskt taget haft amnesti mot den här typen av brott. Våldtäkter är ett tyst, billigt och effektivt krigsmedel om man vill tömma en by eller sprida terror. Jag tycker att det borde betraktas som lika skamligt som att desertera.

Hur har du påverkats av att arbeta med det här?
– Jag brukar säga man får tyngre hjärta och ändå konstigt nog mera hopp, eftersom man träffar så många fantastiska kvinnor. Framtiden tillhör kvinnorna. Det är till dem vi ska ställa vårt hopp, om vi vill att det ska bli bättre.

Vad ser du för tecken på att framtiden skulle vara kvinnornas?
– Det är ju de som bär. De bär allt från barn till vatten, till ved, till ansvar. Då måste man också ändra på det faktum att bara tre procent av alla fredsavtal har skrivits under av kvinnor. Man kan inte bortse från hälften av befolkningen bara för att de inte är stridande parter.

Efter många år i politiken har Margot Wallström tappat lite av den naiva optimism som drev henne i början av karriären, men hon tror fortfarande att det går att förändra.
– Det finns inget som är ödesgivet. Det är vi som påverkar och gör framtiden. Men jag har kanske blivit lite mera cynisk. Nuförtiden inser jag att man inte alltid kan räkna med den goda viljan. Det räcker inte med kunskap för att folk ska fatta kloka beslut eller ens vilja befatta sig med en fråga som klimatfrågan.
Margot Wallström tycker att politikerna sviker när det gäller klimatet. All nödvändig naturvetenskaplig kunskap finns på bordet. Det som saknas är en vilja att agera på underlaget.
– Alla mekanismer och strukturer i samhället gynnar kortsiktigt tänkande. När det gäller klimatfrågan måste man tänka två-tre generationer fram åt. Det finns få politiker som har ett sådant perspektiv idag.

För två år sedan bestämde sig Margot Wallström för att flytta hem till Sverige. Hon har sedan dess ägnat sig åt styrelseuppdrag och föreläsningar.
Förutom uppdraget för Lunds universitet är hon också talesman för den svenska stiftelsen Global Challenges Foundation, som arbetar för att förebygga framtida katastrofer. Här får hon chansen att tala om riskerna med dagens klimatförändringar.
– Den frågan har blivit viktigare för mig sedan jag blev farmor. Jag tänker dagligen på vad mitt barnbarn kommer att få uppleva. När han blir vuxen kommer livet på den här planeten att se drastiskt annorlunda ut. Det är inte ens något vi kan göra något åt längre. Vi kan anpassa oss, men vi kan inte stoppa det. Så illa är det.

Efter FN-uppdraget har du inte längre några politiska uppdrag. Saknar du inte att vara med och fatta besluten?
– Jo, ibland kan jag göra det. Jag kan bli så upprörd och frustrerad över hur det ser ut. Då kan man längta tillbaka, men det brukar gå över… (News Øresund/Øresund Magazine – Emilia Söelund)

Fotnot
Efter intervjun har Margot Wallström uttalat att hon är intresserad av att återvända till inrikespolitiken vid ett eventuellt regeringsskifte. Det svenska riksdagsvalet äger rum i september i år.