Samarbete över gränsen kan bidra till grön omställning och utveckling av dansen

Svenske Pontus Lidberg har en global karriär som dansare, koreograf och filmskapare, men ägnar just nu mest tid åt Dansk Danseteater i Köpenhamn där han är konstnärlig ledare. Det var möjligheten att få jobba långsiktigt med ett danskompani som lockade honom. Han ser utvecklingsmöjligheter för dansk danskonst och en stor potential i att samarbeta mer över gränserna – gärna i närområdet. Därför är Öresundsregionen ett naturligt perspektiv för Pontus Lidberg som bland annat har startat ett samarbete med Skånes Dansteater.

Han sitter på tåget till Vejle där Dansk Danseteater ska framföra en föreställning. Pontus Lidberg har världen som sitt arbetsfält, men befinner sig just nu mest i Danmark där han är konstnärlig ledare för danskompaniet Dansk Danseteater.
– Jag är svensk, men har haft en global karriär. Jag har arbetat på många håll runt om i världen. Nu är jag konstnärlig ledare för Dansk Danseteater, men fortsätter min globala karriär vid sidan av, dock i mindre takt. Huvudjobbet är just nu Dansk Danseteater, säger Pontus Lidberg över telefonen när han blir ombedd att berätta lite om sig själv.

Han redogör inte närmare för sin karriär, men av hans CV framgår det att Pontus Lidberg har jobbat som frilansande dansare, koreograf och filmskapare runt om i hela världen. Som koreograf har han skapat verk för många av de största internationella balett- och danskompanierna, bland annat Paris Opera Ballet, New York City Ballet, Martha Graham Dance Company samt de danska och svenska kungliga balettscenerna. Med sitt eget danskompani har Pontus Lidberg även varit på många internationella dansfestivaler. Dessutom har han skapat flera dansfilmer, bland annat ”The Rain” och ”Labyrinth Within”, och tilldelades 2019 John Simon Guggenheim-stipendiet som ges till den ”som har visat exceptionell kapacitet för produktivitet eller exceptionell kreativ förmåga inom konsten”.

Att han 2018 tog jobbet på Dansk Danseteater i Köpenhamn handlar främst om möjligheten att utveckla ett danskompani och tänka mer långsiktigt.
– Det finns inte så många danskompanier i världen av den här kalibern. Inte inom den samtida dansen i alla fall. Det finns fler inom klassisk balett, så som de stora balettkompanierna. Så det dyker inte upp så många sådana möjligheter, säger Pontus Lidberg och fortsätter:
– Det som lockade mig var att efter en lång karriär som frilansare, där jag arbetat på många olika ställen, kunna bygga upp något över en längre tid, något som kräver en mer långsiktig och strategisk planering. Som frilansare kommer man hela tiden till en helt ny kontext och jobbar med nya människor. Här får jag möjligheten att utveckla något på lång sikt, säger han.

Dansk Danseteater startades 1981 av den engelsk-norska koreografen Randi Patterson och har genom åren haft som vision att förena klassisk och samtida danskonst. I dag är kompaniet enligt Pontus Lidberg Danmarks främsta och största danskompani. Dansk Danseteater har inte en egen byggnad, men har lokaler och tillgång till scener på Operan i Köpenhamn.
– Vi är enormt glada för den möjligheten. Vi är hyresgäster med kontrakt på studio, kontor och förvaring och har även tillgång till flera av scenerna under vissa perioder, berättar Pontus Lidberg och tillägger att de även har ett viktigt uppdrag att turnera runt i Danmark.

Internationell konstform – mer samarbete med grannländerna
Just nu har Dansk Danseteater elva fastanställda dansare och de kommer från flera olika länder.
– Vi har hela världen som upptagningsfält för våra dansare, säger Pontus Lidberg.
Är Danmark starkt inom dans, internationellt sett?
– Nej. Det finns tillväxtmöjligheter. Infrastrukturen för dans i Sverige är mer utbyggd än i Danmark. Sverige har investerat mer i förmedling, stöd och utbildning inom dansen. Vårt systerkompani Skånes Dansteater på andra sidan bron har mer resurser än Dansk Danseteater. Å andra sidan finns det en stor tillväxtpotential i Danmark, säger han.

Och för att växa och utvecklas är det viktigt med internationellt samarbete, anser Pontus Lidberg.
– Dans som konstform är väldigt bred, men samtidig är det en väldigt liten konstform. Det är inte så, som med musik till exempel, att alla har en relation till dans, särskilt inte nutida dans. Så vi behöver varandras utbyte och nätverk. Den internationella aspekten är väldigt viktig för utvecklingen eftersom det är en så liten konstform, men det är inget nytt. Så har det alltid varit.

Men det internationella samarbetet kan ligga nära geografiskt.
– Vi tittar samtidigt på hur vi kan vara mer regionala. Inte minst i relation till det gröna som är viktigt för oss. Vi har grön omställning som mål i vårt löpande avtal med Kulturstyrelsen. Det är mer logiskt att vi turnerar i Sverige och Tyskland i stället för, säg Thailand. Vi har redan ett starkt nätverk i Tyskland, men kompaniet har inte tidigare turnerat mycket i Sverige. Nu har jag och Mira Helenius Martinsson, konstnärlig ledare på Skånes Dansteater, initierat ett samarbete och utbyte, berättar Pontus Lidberg.

Från verket Kentaur som är Dansk Danseteaters konstnärliga ledare och koreograf Pontus Lidbergs första dansproduktion på Skuespilhusets Store Scene. Foto: Raphael Frisenvænge Solholm

I september var det andra gången som Dansk Danseteater framförde en gästföreställning på Skånes Dansteater och i december var Skånes Dansteater i Köpenhamn.
– För min del känns det intuitivt att starta samarbeten med svenska aktörer, framför allt i Öresundsregionen, säger han och berättar även om ett samarbete med svenska modeföretaget Filippa K kring scenkläder.
– Det är också en del av vår gröna omställning. Vi producerar ju inte så mycket utsläpp som danskompani, utöver scenbilder och scenkläder. Filippa K har jobbat med att återanvända och återbruka kläder från gamla kollektioner och återlämnade kläder, och nu skapar de kostymer till mitt nästa verk. Jag hoppas att det ska bli ett långtgående samarbete. De har en enkel skandinavisk estetik som passar mig, säger han.

Likheterna större än skillnaderna mellan de skandinaviska länderna
När Pontus Lidberg ska jämföra Danmark väljer han inte alltid Sverige som referensram, utan också New York. Eller något annat ställe i världen.
– Utifrån sett, om jag hoppar till New York, ser jag fler likheter än olikheter mellan de skandinaviska länderna. Men om jag hoppar tillbaka till Skandinavien så ser jag skillnader, även om de är små.
Två likheter som han kommer in på är den introverta skandinaviska kulturen och ett mer avslappnat förhållningssätt till att arbeta.
– Nu har jag varit här i tre år och börjar lära känna fler och fler, men det är ju inte så att Skandinavien har en extrovert kultur. Till skillnad från New York som har den mest extroverta kulturen i världen, säger Pontus Lidberg och framhåller att Köpenhamn, och Danmark, är så små att nätverken är mycket sammanflätade.

Något annat som är lika i Sverige och Danmark är relationen till arbetslivet, menar han.
– Det finns en enorm skillnad mot till exempel New York; att människor inte jobbar så mycket i Skandinavien. Jag är van vid att jobba mycket passionerat och driva igenom saker som verkar omöjliga, jag har alltid jobbat mycket. Men det gör man inte i Skandinavien. Saker tar även längre tid. Det är mer laid back.
Däremot har han märkt en skillnad mellan Danmark och Sverige, som handlar om den öppna diskussionen.
– Det är högre i tak i Danmark vad gäller debatten i allmänhet. Det finns mer öppenhet för att uttrycka sig. I Sverige är det mer politiskt korrekt. Man är mer försiktig med att uttrycka sig.

Stödets geografiska begränsning
Gällande förutsättningarna för dansen pekar Pontus Lidberg även på några skillnader mellan Sverige och Danmark. Som tidigare nämnt anser han att stöd och utbildning inom dansen är starkare i Sverige än Danmark. Däremot anser han att Danmark har en intressant hybridform för kulturstöd.
– I USA finns i stort sett bara privata fonder och stiftelser som stöd för kulturverksamhet. I Danmark finns statsstöd som i Sverige, men även privata fonder. Vi är beroende av båda, även av fonder. Självklart får vi ibland de pengar vi söker, andra gånger inte. Men det är en viktig del av vår finansiering. I Sverige finns det däremot i stort sett bara offentligt stöd att söka, säger han och tillägger att det då finns en risk att det blir en snäv grupp som bestämmer över stöden samt stor politisk styrning.
I relation till finansieringen av tvärregionalt samarbete, ser Pontus Lidberg ett hinder.
– Det finns fonder för det nordiska samarbetet, men Öresundsregionen kan oftast inte definieras som nordiskt. Det är inte heller nationellt nog. Samtidigt beror det på vem man frågar. Det finns lite olika krav, säger han.

Nedstängningarna av kulturen blev som en nedskärning
Det har även funnits en skillnad i hanteringen av kultursektorn under coronakrisen i Sverige och Danmark. Pontus Lidberg framhäver att det har varit tufft med nedstängningen av det danska samhället och trots att det nu börjar att öppna upp kommer restriktioner och publiktak fortsatt att göra det omöjligt att få en föreställning att gå runt ekonomiskt. Dessutom är han bekymrad över den långsiktiga effekten som nedstängningarna har haft på kulturlivet.
– Det som stängdes ner blir som en nedskärning. Vi märker det i många av våra nätverk, samarbetspartners, turnénätverk, teatrar etc. Vi vaknar i ett mycket mindre nätverk än innan med mycket färre och mindre möjligheter. Om detta skett utan corona hade det blivit en reaktion, men nu har det liksom bara ”hänt”. Så det finns mindre resurser. Världen krympte på ett dåligt sätt, säger han.

(Thea Wiborg – News Øresund)

Den här intervjun gjordes i samband med analysen: Dansk-svenskt kultursamarbete – en intervjurapport som publicerades av Øresundsinstituttet i juli 2021.

Dansk Danseteater
Dansk Danseteater startades 1981 av den engelsk-norska koreografen Randi Patterson som ville förena klassisk och samtida danskonst. Danskompaniet har lokaler och tillgång till scener på Operan i Köpenhamn, men turnerar även nationellt och internationellt. Kompaniet har idag elva dansare. Pontus Lidberg har varit konstnärlig ledare sedan april 2018.