”Det finns mycket att dela sins­emellan”

Ett internationellt perspektiv krävs för att locka en scenkonstintresserad publik från Norden, Europa och hela världen, menar Maria Groop Russel, vd för Dramaten, Sveriges nationalscen för teater. Därför ser hon det nordiska nätverket som centralt, då det ger möjligheter att utbyta erfarenheter och jämföra sig över gränserna – och att anlita de bästa regissörerna, scenograferna och dramatikerna på en gränsöverskridande arbetsmarknad.

– Som nationalscen är det vår uppgift både att verka i det egna landet och att mäta oss med de bästa i världen, att hela tiden vara en del i det som sker. Det nordiska utbytet och samarbetet är en viktig del av det. Det är ett sätt att tillgängliggöra vårt utbud för publiken, så att de får ta del av det mest intressanta i Norden, Europa och världen. Utbytet är också ett sätt att öppet dela, att mäta oss med varandra. Vi vill ju att de bästa konstnärerna och skapande människorna ska vilja arbeta på vår teater, så det är en både en utvecklings och överlevnadsstrategi, säger hon.

För Maria Groop Russel är det mer relevant att tala om samverkan och utbyte inom hela Norden än enbart mellan Danmark och Sverige, eftersom hon upplever att nätverken även omfattar de andra nordiska länderna. I kulturinstitutionernas styrelser är det vanligt med ledamöter från grannländerna. Många av dem som arbetar mer konkret med scenkonsten rör sig också över gränserna.

– När det gäller de konstnärliga nyckelpersonerna som regissörer, scenografer och ljussättare är Norden en enda arbetsmarknad – det blir för litet annars. De rör sig väldigt sömlöst mellan Sverige, Norge och Danmark. I allmänhet tror jag att det fungerar mer så här inom de konstnärliga yrkena än inom scenteknik. Även när vi gör chefsrekryteringar ser vi på hela Norden och Europa, säger hon.

Maria Groop Russel, vd för Dramaten. Foto: Caroline Tönnies – Dramaten

Viktigt med erfarenhetsutbyte

För Dramaten som institution ger den stora rörligheten över gränserna en möjlighet att få jobba med fler skickliga konstnärer, samtidigt som det även innebär att idéer och erfarenheter förs vidare mellan länderna, menar Maria Groop Russel. De gränsöverskridande nätverken bidrar till att aktuella frågor kan diskuteras mellan institutionerna.

– Vissa saker sker samtidigt i alla de nordiska länderna och där kan vi ha ett utbyte, till exempel om hur digitaliseringen har påverkat oss. Det finns mycket att dela sinsemellan. Det pågår ett generöst samtal inom den nordiska scenkonsten – och även inom den europeiska – där vi delar erfarenheter. Danmark har till exempel haft ganska utmanande rörelser inom kulturpolitiken, som det har varit intressant att utbyta erfarenheter kring. Vi pratar även om pengar: hur man kan effektivisera, men ändå utveckla och expandera det konstnärliga uppdraget. Det kan också handla om sådant som ”hur gjorde ni när ni renoverade era lokaler”, det kan handla om olika finansieringsformer till projekt och om hur produktions- och tillverkningsprocesser kan utvecklas och förändras, säger hon.

Ett exempel på ett mer formaliserat nätverk är det europeiska mitos21, där Dramaten, Det Kongelige Teater och Østerbro Teater deltar tillsammans med andra framstående teatrar från bland annat Tyskland, Nederländerna, England och Ryssland.

– Där pratar man så klart om frågor så som hur pandemin har påverkat konsten. Vad händer med den fria konsten och utvecklingen av den? Dels ur ett konstnärligt perspektiv. Dels ur demokrati- och ekonomiperspektiv. Hållbarhetsfrågor blir också helt självklart och nödvändigt en allt större fråga. Norden är en del av de här stora nätverken och jag tror att pandemin drivit på betydelsen av dem ytterligare, för man behöver varandra och har delat erfarenheter på ett helt annat sätt än tidigare, säger Maria Groop Russel.

Emma Meyer Dunér, chefdramaturg på Dramaten. Foto: privat

Alltför dyrt att samproducera

Bland de danska teatrarna är det just ofta Det Kongelige som Dramaten samverkar med, berättar Emma Meyer Dunér, chefdramaturg på Dramaten.

– Det Kongelige är en vän-teater och vi är dessutom båda nationalscener. Vi gör saker ihop ibland och har en fin och god dialog. Det kan till exempel vara att vi åker och hälsar på varandra, delar kunskap och utbyter erfarenheter, säger hon.

Därutöver har de båda institutionerna haft planer på att göra en gemensam uppsättning, men det har fallit på att kostnaderna skulle bli alltför stora.

– Vi har försökt samproducera, med tanken att det skulle kunna bli billigare eftersom man kan bygga dekor ihop och ha speltid på båda teatrarna. På scen skulle vi både ha med svenska och danska skådespelare. Men faktum är att det inte blir billigare, utan dubbelt så dyrt, säger Emma Meyer Dunér, som dock betonar att viljan finns, liksom en önskan om att närma sig varandra kulturellt.

För att få till fler samarbeten efterlyser hon möjligheter att söka ekonomiskt stöd, så som exempelvis det tyska Goethe-Institutet kan bidra med när det handlar om tysk-svenskt samarbete.

– Om det fanns en fond eller något liknande att söka pengar från skulle det verkligen vara ett incitament för att genomföra fler samproduktioner. Vi jobbar gärna med scenkonstnärer och kostymörer i Danmark, men det blir trots allt en extra kostnad. Vi gör det ändå, men det skulle kanske hända lite oftare om det fanns stöd att söka. Eller så skulle vi kunna åka dit med en Dramatenproduktion eller bjuda in dem att spela här några veckor. Det skulle betyda jättemycket, säger hon med eftertryck.

Livia Millhagen som Medea och Kenneth M. Christensen som Jason i Dramatens och Betty Nansen Teatrets uppsättning av Medea från 2015/16. Foto: Dramaten

Nätverk bidrar till samarbete

Tillsammans med Betty Nansen Teatret satte Dramaten 2015/16 upp Medea, som först spelades i Köpenhamn och sedan i Stockholm. Det var en väldigt rolig erfarenhet, menar Emma Meyer Dunér. Samproduktionen sammanföll med att svenske Stefan Larsson var teaterchef för Betty Nansen, och när han några år tidigare var teaterchef för Århus Teater gjordes även en del samarbeten mellan dem och Dramaten.

Att kontakter och nätverk har en viss betydelse för vilka utbyten som blir av mellan länderna kan också skönjas genom att Dramaten, som under 2015–2019 hade en norsk vd, under senare år beställt och spelat mer norsk än dansk dramatik. Men framför allt handlar det om att Norge har framstående dramatiker just nu, menar Emma Meyer Dunér.

– Jon Fosse och Arne Lygre är ännu ledande stjärnor i Norge och den nya dramatikergenerationen har inte riktigt slagit igenom i Danmark än. Dessutom har vi nyligen haft en norsk chef. Men för 10-15 år sedan var det mycket dramatik från Danmark, så det går lite upp och ner. Då var det också vanligt att man spelade pjäser utifrån dogmafilmerna, säger hon.

Affärer med Danmark gör dock Dramaten ofta, i och med att ett av de största nordiska teaterförlagen, Nordiska ApS, ligger där.

– Om man till exempel letar efter nyskriven intressant dramatik, då är det klart att Norden ligger nära till hands. Förlagen arbetar också nordiskt, säger vd Maria Groop Russel.

Global konkurrens utmanar

För Dramaten är det samtidigt viktigt att ha en internationell utblick i allmänhet, menar Maria Groop Russel. I en alltmer globaliserad värld går det inte att enbart ha ett lokalt perspektiv.

– Varför ska man ens komma hit och gå på teater, om man har hela världen att välja på? Det handlar om att vi ska ha en så intressant repertoar som möjligt, dels för att man ska vilja gå på en föreställning om man är här i Stockholm, dels också gärna resa hit för att gå på en föreställning.

Samarbete kring exempelvis gästspel är ett sätt att möta den utmaningen – något som skulle kunna utvecklas ännu mer i Norden, menar hon. Ett annat sätt är att anlita de bästa internationella namnen, som exempelvis regissörer eller scenografer.

– Om det är de mest spännande regissörerna från Europa eller världen som kommer hit, då har man i de här kulturintresserade grupperna lite koll på det. William Kentridge, från Sydafrika, var exempelvis på Dramaten med sitt kompani i oktober 2021, med produktionen Waiting for the Sibyl, som Dramaten samproducerade. En produktion som under en pandemifri period sannolikt hade intresserat publik från flera olika länder.

– Det är innehållet det handlar om, som teater och kulturinstitution måste man förtjäna sitt förtroende, fortsätter hon.

Någon särskild inriktning på marknadsföring mot just Danmark har dock inte Dramaten, utan det handlar om en mer generell internationell inställning.

– En kulturintresserad publik som reser är ju kulturintresserad överallt. Vi vet ju att svenskar gärna reser till Danmark, men frågan är hur många danskar som reser till Stockholm? säger Maria Groop Russel och fortsätter:

– Det är klart att vi tänker att den internationella gruppen är en integrerad del av vår publik, men det gäller att vi är attraktiva och spännande och att det vi gör kommer ut överhuvudtaget. Tills alldeles nyligen hade inte Dramaten ens någon engelskspråkig sajt, säger hon.

Ser en tydlig utveckling av det dansk-svenska utbytet

För Maria Groop Russel personligen har Danmark länge varit av intresse, inte minst eftersom hennes partner kommer därifrån. Hon har följt utvecklingen i Öresundsregionen och bland annat noterat den stora mängd kulturchefer som rekryterats från Danmark till Skåne.

– Nu jobbar jag i Stockholm, och om man tänker på Öresundsregionen finns det mycket mer flöden där. Det är klart att närheten har betydelse för en lyckad utveckling och det känns som att det händer mer och mer i regionen. Under mina 26 år med koppling till Danmark har utbytet mellan länderna utvecklats mycket, säger hon.

Hon menar att flödena över gränsen är helt nödvändiga, inte bara för institutionerna utan även för kulturutövarna själva.

– Hur ska man annars utvecklas som konstnär? För hur kan man utvecklas i sitt eget lilla nordiska land? Jag är bara positiv till det här flödet – det är så viktigt, säger hon.

News Øresund – Anna Palmehag

Detta är en intervju som gjorts till analysen “Dansk-svenskt kultursamarbete – samarbete och utbyte av personal och publik mellan Sverige och Danmark”. Rapporten visar att den gränsöverskridande dynamiken och närheten mellan länderna är betydelsefull för de kultursamarbeten som förekommer. För rapporten genomfördes 23 intervjuer och en enkätundersökning som fick 123 svar . Rapporten släpptes den 24 mars och är den tredje delen av en större kulturanalys. Läs rapporten här